27 december 2011
Grattis Mamma!!!
Hej hopp Som ni förstår så har det varit fullt upp nu under jul och i dag är den sista av våra officiella jul dagar. Nämligen mammas födelsedag! Ett gigantiskt grattis till henne min underbara mamma. Vi var nyss ute och bastade och håller just på att göra mig i ordning för att vi ska dra in till stan för en middag på restaurang. Så det blev inte längre än så här ville bara att ni skulle veta att jag lever!
20 december 2011
19 december 2011
18 december 2011
Varför, Varför, Varför!!!!!!
Vad ska man göra när en nära vän mår piss?
Vad ska man säga för att tända hoppet i hennes ögon?
Hur kan man göra någon skillnad när man inte vet vad man ska ta sig till?
Att se någon må så dåligt och att läsa att hon tror att hon är ensam, ändå får jag inte fram några ord...
JAg vill skrika och skaka om människan och säga jag finns här, men gör jag verkligen det? Det är en fråga jag börjat ställa mig. Vad har jag gjort för att göra skillnad? Vad har jag tillfört till det positiva? Jag vet inte... Jag kanske har varit lika feg som alla de andra som försvann?
Jag vill tro att jag gjort skillnad men jag är inte längre säker.
Jag fick henne att lova att inte ge upp, men det tror jag inte heller att hon gör, för jag vet att hon är starkare än det! Hon är starkare än så många andra men ändå så bräcklig.
Jag är så rädd att folk ska ryckas i från mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till om hon skulle försvinna. Det är en tanke som inte får existera, för den bryter ned mig, alla de tankar om människorna som har försvunnit eller som har varit på väg utför smärtar mig så djupt att jag tappar mig själv.
Varför sitter alla människor i var sin bubbla för rädda att röra sig så att den kanske spricker.
Vad ska man säga för att tända hoppet i hennes ögon?
Hur kan man göra någon skillnad när man inte vet vad man ska ta sig till?
Att se någon må så dåligt och att läsa att hon tror att hon är ensam, ändå får jag inte fram några ord...
JAg vill skrika och skaka om människan och säga jag finns här, men gör jag verkligen det? Det är en fråga jag börjat ställa mig. Vad har jag gjort för att göra skillnad? Vad har jag tillfört till det positiva? Jag vet inte... Jag kanske har varit lika feg som alla de andra som försvann?
Jag vill tro att jag gjort skillnad men jag är inte längre säker.
Jag fick henne att lova att inte ge upp, men det tror jag inte heller att hon gör, för jag vet att hon är starkare än det! Hon är starkare än så många andra men ändå så bräcklig.
Jag är så rädd att folk ska ryckas i från mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till om hon skulle försvinna. Det är en tanke som inte får existera, för den bryter ned mig, alla de tankar om människorna som har försvunnit eller som har varit på väg utför smärtar mig så djupt att jag tappar mig själv.
Varför sitter alla människor i var sin bubbla för rädda att röra sig så att den kanske spricker.
14 december 2011
Lost
För mig handlar det om respekt, en SJÄLVKLAR respekt som man visar för varandra. Men detta gäller uppenbarligen inte alla, för nu sitter jag här med en smärre panikattack och tårarna som runnit...
När blev jag så rädd för att verkligen leva?
När blev jag så rädd för att verkligen leva?
13 december 2011
12 december 2011
11 december 2011
6 december 2011
5 december 2011
Min klass är som ingen annan...
Det är helt galet hur människor behandlar varandra, människor man ser varje dag och känner... Respekten är borta och de grövsta av kommentarer haglar över varandra. Det handlar om att välja sina kommentarer rätt men även att ha överseende med det som sägs...
4 december 2011
3 december 2011
1 december 2011
29 november 2011
28 november 2011
27 november 2011
Låt gnistan aldrig slockna
Är det inte lite konstigt iblan hur livet kan te sig... Att ena stunden är det helt ut åt helvetet, och allt bara rämnar runt omkring en och i nästa sekund så kommer det ett leende över läpparna. Kanske inget stort men ett litet som håller hjärtat från att helt stanna. Ju fler leenden det blir desto varmare blir hjärtat och förhoppningsvis tränger lyckan igenom. Jag har så länge känt mig maktlös utan att kunna hjälpa någon och jag vet att det är vissa saker jag inte kan påverka eller trollabort. Men ändå har jag alltid försökt att göra det omöjliga men det fina med att nå botten är att om du kommer upp igen har di fått lära dig ett och annat , " den hårda vägen" som man säger. Jag vet nu att jag inte är kapabel till att göra allt och inte heller ta bort andras olycka, men jag har fått veta att jag trots allt gör skillnad... Jag kan göra andra glada genom att vara mig själv och genom att finnas där och i och med det har jag kunnat le mot välden igen. Det är på väg uppåt. Nu när folk frågar "hur är det?" och jag säger bättre så får jag allt oftare svaret " det märks", det värmer. För alla fina där ute som bryr sig, mitt råd är, gör allt för andra så länge det inte tar från den egen livsgnista för risken är att den tillslut inte har något att ta från själv...
26 november 2011
24 november 2011
Nyår på G men först kommer jul!
23 november 2011
Jag är en självständig ung kvinna....!
Jag är inte den som blir påverkad, inte alls. Inte ens lite skulle jag vilja säga, jag vet vem jag är och vad jag vill, men ändå denna panik ångest... Det är som att resa tillbaka i tiden och that sucks... Vet inte vad jag förväntar mig egentligen, att bli uppäten på fläcken för min blotta existens... Nej, imorgon blir det en provning, det får visa om jag är så stark som jag fått mig att tro...
22 november 2011
20 november 2011
19 november 2011
17 november 2011
16 november 2011
15 november 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)