Godafton allesammans

Än en gång har jag slarvat med att skriva! Jag har som mål att skriva varje dag, men jag är lika kass på att skriva varje dag som när jag var lite och försökte skriva dagbok. Men, men ska försöka skärpa mig! Ja... jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eftersom det inte hänt något speciellt i dag och jag vill inte skriva om min skoldag eftersom jag själv tycker det är dö trist att läsa om andras skoldagar!!!!! så jag kan väl i alla fall börja med att berätta att charlotta kommer komma i morgon. Det ska bli kul!!! Hon ska först fixa håret och sen åker vi hem till lilla mig. En annan ska jag kan berätta om är en sak jag kom och tänka på för typ tvådagar sen när jag stod i tunnelbanan på väg till skolan. Jag vet inte varför jag kom och tänka på det men mina tankar kanske inte är det mest logiska här på jorden. Men nu ska jag skluta att pladdra och berätta på vad jag kom och tänka på. Det var på in fames konserten i december som det hände och det lilla minne brukar muntra upp mig när jag är lite nere. Som sagt så var det på konserten när jag precise blivit ut mosad från första raden och bak knuffad till den värsta smeten då jag kände något under foten. Va fan??? tänkte jag, vad är det där? Jag började tänka att det kunde en tappat tröja eller något eftersom den var mjuk. Grymt störande var den i alla fall att ha under foten när man inte kunder röra sig en millimeter ens. Men jag struntar i den när jag plötsligt hör några bakom prata, fattar inte ens att jag kunde höra något annat en musiken som vråla. Men jag börjar lyssna på vad dom säger och fattar att en av killarna tappat handduken som av banden kastat ut, och som alla konsert människor vet är det oacceptabelt!!! men då går det plötsligt upp för mig att det är hans handduk jag fortfarande står på och i stället för att göra som de flesta skulle ha gjort, tagit den själv eller ignorerat det, så vände jag mig om (så mycket som jag kunde) och ropade till honom: DU!!! JAG TROR JAG STÅR PÅ DEN!!!!!!! DIN HANDDUK ASSÅ!!!!! ELLER SÅ VAR DET EN JÄVLA TRÖJA (svär lite ibland hehe) jag vänder mig om och hör/ känner att de skapar lie utrymme för att kunna böja sig ner. Killen hittar handduken och hans ''gäng'' och han blir as glada, så jag ler lite för mig själv och känner mig duktig att ha kunnat hjälpa till men plötsligt känner jag någon ta tag i min axel och jag vrider mig om för att se vem det är och där står killen med handduken. TACK SÅ MYCET, DET VAR JÄTTE BUSSIGT AV DIG!!!! ropar han i mitt öra. DET ÄR LUNGT!!!! ropar jag tillbaka. Jag hinner knappt vända mig om för än han petar på mig igen och säger: SERIÖST!!! TACK SÅ JÄVLA MYCKET, DU ÄR VERKLIGEN EN ÄNGEL!!!!!!!!!!!! och när han sa det blev jag så himla glad för han menade det verkligen, och att han faktiskt sa det två gånger fast att jag sa att det var lungt första gången. Kanske är det lite fånigt att bli så glad över en sådan sak men det kändes riktigt bra!!! Så nu när jag kom och tänkte på det i tunnelbanan smålog jag nästan för mig själv. Ja... kanske tycker ni att jag är smått dum i huvudet men det är det lilla som jag uppskattar mest. Det var allt för i kväll. Dröm söta drömmar och sov så gott!!!
så här såg det ut bakom mig
människorna vi var med (jag längst fram)