hej hopp
Som jag hade hoppats så är jag på ett mycket bättre humör en gårdagens katastrofala känslor. Visst är det fortfarande jobbigt att tänka på att jag kanske aldrig kommer bli av med födelsemärket eftersom det är bra att ha det kvar men jag har i stort sett avskytt det i hela mitt liv och denna besvikelse är det absolut jobbigaste. Men trots det och trots att jag missade att vi hade arbetstid och sitter i skolan när alla andra är hemma är jag förvånansvärt glad och skolstressen får det vänta till senare. Jag tror att jag är så här glad för att jag ska till Charlotta i helgen. Vi och hennes bröder ska servera på hennes föräldrars 100 års fest (båda fyller 50) och det ska bli så roligt. Men nu borde jag återgå till att göra EU uppgiften så att jag slipper sitta och dygna på söndag för att lyckas hinna klart med allt.
Hoppas ni har ett bättre liv en mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar