va fan ska det vara så jävla jobbigt för? jag fattar inte, det är inte som om det kom som en överraskning men att veta att han är borta får mig bara att vilja gå söner. Jag kan bara inte fatta det. Jag kommer aldrig mera att få prata med honom, aldrig mera skoja eller hjälpa honom med något. jag kommer aldrig någonsin få höra hans röst igen, aldrig någonsin. jag vill inte gråta men jag måste, självklar måste jag men det gör bara så ont. Jag kan knappt andas och jag vill inte tänka på det, men det dyker upp hela tiden. Mitt huvud känns som om det ska sprängas och jag kippar efter luft, va fan ska jag göra. Jag kan inte prata med mamma för ögonblicket, fast att jag vet att hon vill. Hon är helt underbar men det går bara inte!!! Jag måste få smälta det först, på min egen hand, en sekund i sänder, men det gör så ont... Jag vill bara sova nu och vakna upp där allt är som det ska. där allt är sig likt och där vi är små igen, utan några bekymmer eller sorg. Fy va ont det gör! snälla ta bort det, för jag vet inte vad jag ska ta mig till!!!!!!
Jag älskar dig farfar och önskar att du aldrig hade försvunnit...
Det blir tomt utan dig.
Gumman.. jag blir så ledsen när jag läser detta och jag vet exak vad du känner! det finns inga ord som hjälper men du ska veta att han kommer alltid finnas där innom dig och allt du behöver göra är att tänka på honom! och jag förstår att du inte vill prata med din mamma just nu.. alla hanterar det på olika sätt och det är svårt att möta folks sympatie blickar och man försåt att dom bryr sig med det gör nästan bara ondare! Man vill tänka över det sjäv men ändå prata om det..
SvaraRaderaJag är både glad och ledsen att jag va här när mormor dog. Jag va ensam och kännde att jag hade ingen att prata med om henne för ingen här kännde henne så det va svårt.. men jag känner oxå att jag inte kunde hantera hur mamma mådde när det hände och jag ville vara där för henne men det skulle nog vara svårare för mig för jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Jag känner att jag fortfarande inte riktigt förstår att hon är borta och det kommer nog ta ett tag oxå.. Men när jag kommer hem så kommer jag vara där för dig och jag hoppas att du kan stöda mig i att verkligen förstå att min mormor är borta och vi kan prata om det tillsammans.
Jag vill inte att du ska må dåligt men iblan är det bara skönt att sitta för sig själv och tänka och gråta eller gå på en promenad för sig själv för att rensa huvudet.. Jag vet att det är svårt!
Det som hjälper för mig kanske låter konstig men jag pratar med mormor ibland genom att tänka på henne och bara berätta för henne allt som hänt sen sist jag prata med henne och jag vet att hon ser mig och hör allt jag säger!
Jag älskar dig och jag tänker på dig HElA tiden!! puss och kram