15 september 2011

Vi kan gung gung gunga du och jag...


Från Gotland i sommar med mamma <3 all kärlek till henne <3

Vad händer när världen vänds upp och ner för dig? Faller du eller står du stilla och stirrar ner på alla som faller? Jag föll, föll så långt som jag aldrig trodde att jag skulle kunna återvända hem helskinnad. Men bortom all min logik så fick jag åter igen greppet om världen, lite skrapsår här och där och några brutna revben och eventuellt en hjärnskakning, men inge livs hotande. Jag fick kontroll över livet och vardagen igen, eller ja till den graden att åter kunde börja leva normalt. Normalt, som i den definitionen, inte sticka ut såpass mycket att folk stirrar... Men i dag gungade världen åter igen till, jag kände marken vibrera och skratten dog bort. Jag ser mina vänner falla och jag är så rädd att jag ska stå ensam kvar. Vad ska jag göra, tala om för mig vad jag kan göra! Själv har jag bundit ett långt snöre runt hela jorden och förbjudit allt som kallas sax, så om fallet kommer, kan jag försäkra mig om att jag tänker hänga där och dingla. Inget eller ingen kan hindra mig från att nå toppen igen och trotts att steget dit är långt så kan ni ge er fan på att jag aldrig tänker ge upp! Stå vid min sida eller se mig gå, hur som helst så finns det ingen återvändo...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar