Vad ska man göra när en nära vän mår piss?
Vad ska man säga för att tända hoppet i hennes ögon?
Hur kan man göra någon skillnad när man inte vet vad man ska ta sig till?
Att se någon må så dåligt och att läsa att hon tror att hon är ensam, ändå får jag inte fram några ord...
JAg vill skrika och skaka om människan och säga jag finns här, men gör jag verkligen det? Det är en fråga jag börjat ställa mig. Vad har jag gjort för att göra skillnad? Vad har jag tillfört till det positiva? Jag vet inte... Jag kanske har varit lika feg som alla de andra som försvann?
Jag vill tro att jag gjort skillnad men jag är inte längre säker.
Jag fick henne att lova att inte ge upp, men det tror jag inte heller att hon gör, för jag vet att hon är starkare än det! Hon är starkare än så många andra men ändå så bräcklig.
Jag är så rädd att folk ska ryckas i från mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till om hon skulle försvinna. Det är en tanke som inte får existera, för den bryter ned mig, alla de tankar om människorna som har försvunnit eller som har varit på väg utför smärtar mig så djupt att jag tappar mig själv.
Varför sitter alla människor i var sin bubbla för rädda att röra sig så att den kanske spricker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar