30 oktober 2011
Gårdagen var nice och nu har lovet börjat!
Hej hopp klockan är tillbaka ställd och sovmorgon är ett faktum. Kom hem vid 2 igår kväll och i sängen runt halv 3 efter en riktigt mysigt födelsedags firande för Jake! Det var så klart utklädnad och jag var en promeqween med skott i pannan. Riktigt nice och ett tack till Sara för hjälpen med såret! Eftersom min dator är på lagning får bilderna komma upp sedan och inläggen lär bli lite färre... Men nu ska jag återgå till att göra absolut ingenting och njuta av ett skönt höst lov.
29 oktober 2011
Hope!
Datorn är ni inlämnad på repration och jag gråter floder. Seprationsångesten är på sin höjd och min älskling är utbytt mot en seg, ful, gammal PC! Det är som livsupphållande och min mac är en donation... Omg vilket freak jag är men "stolt" över det. Men förhoppningsvis får jag tillbaka den om en vecka!
I alla fall XD denna natt käns halvbra och magen är orolig.... Vet inte varför men det skrämer mig inför morgondagen! (bilder kommer sedan)! Jag orkar inte må dåligt eller behöva oroa för att måndålig, men det går inte att komma i från. Känns det, så känns det... Men ska sova nu och håller tummarna för att jag ska må bra!
I alla fall XD denna natt käns halvbra och magen är orolig.... Vet inte varför men det skrämer mig inför morgondagen! (bilder kommer sedan)! Jag orkar inte må dåligt eller behöva oroa för att måndålig, men det går inte att komma i från. Känns det, så känns det... Men ska sova nu och håller tummarna för att jag ska må bra!
27 oktober 2011
times heals all wounds, and I got a lifetime...
Hej senaste inläggen har varit... ja en aningen deprimerade men vad kan jag säga... Det är en stor del av mitt liv. Men idag har det varit bra, till största del och igår var ändå en ganska bra dag. Det är dagar som dessa som jag känner mig lite mera som mig själv, som mitt gamla glada jag, inte tjejen som ständigt har ont eller den som hela tiden går runt och tänker på ALLT. Ja jag menar verkligen ALLT! många tycker att de har mycket i huvudet men det är bara en bråkdel av min tankar. Min hjärna har varit så fullastad att jag knappt fått rum med ens det enklaste som att veta när man ska gå upp på morgonen. Att se på världen utifrån är som att stirra in i en snökula, magisk och lycklig, som man kan skaka runt och inget skulle gå sönder. Den perfekta världen som man inte hör till...
Det som ändå är obehagligt är hur bra man ändå kan lura världen, att få den att tro att allt är som det ska och att inget är på tok, att läpparna kan le och ögonen tindra men ändå så har hjärtat en spricka... en liten spricka men som ändå löper längst hela en själv... Om jag aldrig sagt något hade ingen märkt något... Det är en väldigt nära vän till mig, som jag dock inte känt längre än ett halv år, en vän som kom in i den värsta delen av mitt liv, som blev chockad när jag berättade 4 månader efter att jag inte mådde helt bra. Jag fick kommentaren, Nej! MEN VA!!! hur kan jag inte märkt något....
Ja du... det var mitt svar. Hur kan någon hålla fasade uppe trotts att allt rämnat runt än? Man kan prata om verkligheten och sanningen... Min verklighet var fruktansvärt smärtsam och sanningen blev att jag inte klarade av att visa den även för de som stod mig närmast... "I'm a rockstar" som en annan vän använde sig av... Well, allt är inte så glamoröst som det ser ut att vara. Jag är i alla fall inte längre rädd för att visa hur jag mår. Än kan jag inte få mina små "panik attacker" offentligt men det tror jag heller att jag kommer kunna klara av, det är för personligt, men nu kan jag i alla fall ha någon vid min sida när jag ligger i min säng och darrar av tårar.
Kanske var det så att världen sa Fuck you till mig...varför vet jag inte, men det spelar ingen roll längre... för jag säger fuck you till att som inte längre har någon betydelse... Det är mitt liv, mitt helvete, men jag vet att jag inte är ensam och en dag vänder det. Jag är ju förfane mig bara 18 år! jag har en livstid på mig att läka...
26 oktober 2011
25 oktober 2011
24 oktober 2011
fuck this!
Fram och tillbaka till akuten gav ju MASSVIS!
Ja tyvärr så kan vi ju inte se något och värdena är normala, så....... Du kan gå hem nu.
Men jaha... okej... Jag har ju fortfarande ont...!
Home alone... no not really!
Det blev en hemma dag i dag eftersom magen inte har släppt... det har inte blivit värre men det har inte blivit bättre heller så får se om det blir ett samtal till läkaren.
23 oktober 2011
the true pain can't be told
Tonlöst skratt, leendet som faller, tusen knivar i magen, smärtan så som man knappt kan gå...
ligger i min säng hopkurad som om jag inte skulle vara större än ett garnnystan, tårarna som rinner ljudlöst ner för mina kinder....
det finns inte längre några ord som räcker till...
ligger i min säng hopkurad som om jag inte skulle vara större än ett garnnystan, tårarna som rinner ljudlöst ner för mina kinder....
det finns inte längre några ord som räcker till...
22 oktober 2011
20 oktober 2011
19 oktober 2011
Filosofin- läran om livet?!
hej hopp sitter i skolan nu på filosofi lektionen. Slutar om en en halvtimme och sen blir det bara ett litet avchecknings möte med projekt läraren med gruppen och sen är dagen slut... Nice va! Men måste var lite mer fokuserad eftersom det är flummigt och invecklat så om man inte är med så fattar man nada i slutet....
18 oktober 2011
Morning!
Boken som jag egentligen redan borde ha läst klart men som jag knappt börjat med... Så tänkte ägna min dag med den. "Allt är upplyst" av Jonathan Safran Foer.
Ja det slutar alltid med att jag spårar på bilderna och ser allmänt ful ut... HAHA men jag kan väl alltid bjuda på det med!
16 oktober 2011
Höst
Ny design nu så där lagom till hösten. Dock inte helt nöjd, får se om det blir lite förändringar lite längre fram...
Gammal
Gammal
15 oktober 2011
I hope you hear me.
Jag har tänkt på det ett tag nu... Ja, otroligt så mycket man hinner tänka egentligen... Men allt handlar inte om samma saker, det är alltid tusentalls tankar i mig samtidigt och alla bara blandas, snurras samman och krockar med varandra... Inte konstigt att jag börjat glömma bort saker, inte konstigt allas...
Är det möjligt att tänka på allt samtidigt?
Ja jag vet att jag låter snudd på galen ibland, men vem gör inte det, vem har inte någon gång sagt världens skummaste sak som folk bara "WTF", för mig händer det bara lite oftare. Men har fått höra att det är den del i min så kallade "charm"... Va menas med det då??? Att det är gulligt att vara konstigt, eller att det är en positiv egenskap att inte vara som alla andra...
Idag fick jag höra att jag var bäst! Ja, bäst med det stora B! Och vad blev mitt svar?! "Jo då, det finns alltid människor som är bättre än mig, men ingen som mig däremot" Det finns alltid någon bättre, alltid någon som är mer perfekt, eller som är vackrare eller duktigare, men det kommer aldrig finnas någon exakt som mig... Så varför frågar jag mig själv, försöker folk efterlikna varandra? Det kommer aldrig att ske! Varför inte vara sitt bästa själv och vara den man verkligen vill utan att behöva känna pressen från någon annan? Skulle det inte vara underbart om alla slutade låtsas att de var några som de inte är... Det handlar inte om att man inte ska eftersträva något som någon annan har eller egenskaper man värdesätter, men att kunna vara nöjd med den man är utan att skämmas.
Ja det där lätt ju inte som blondinbellas egoboost, inte alls... Och det var verkligen inte det som detta inlägg skulle handla om. Men kanske var det något jag behövde få sagt... Har trotts allt inte skrivit på länge (menar då inte bloggen).
Men för att göra detta längre och säga den verkliga anledningen till inlägget är att jag länge funderat på att besöka minneslunden och tända några ljus. Det är många som gått bort för mig på den sista tiden och många som lämnat mig innan och det känns som det är dags för ett ljus. Ett ljus för alla som jag saknar, både levande och döda... Jag vill nog ta mig tid till det. Ett ljus för de själar som jag önskar fanns hos mig... Åker nog dit snart. När jag känner att det är dags...
Jag hoppas att de vet at jag tänker på dem, för det gör jag!
Är det möjligt att tänka på allt samtidigt?
Ja jag vet att jag låter snudd på galen ibland, men vem gör inte det, vem har inte någon gång sagt världens skummaste sak som folk bara "WTF", för mig händer det bara lite oftare. Men har fått höra att det är den del i min så kallade "charm"... Va menas med det då??? Att det är gulligt att vara konstigt, eller att det är en positiv egenskap att inte vara som alla andra...
Idag fick jag höra att jag var bäst! Ja, bäst med det stora B! Och vad blev mitt svar?! "Jo då, det finns alltid människor som är bättre än mig, men ingen som mig däremot" Det finns alltid någon bättre, alltid någon som är mer perfekt, eller som är vackrare eller duktigare, men det kommer aldrig finnas någon exakt som mig... Så varför frågar jag mig själv, försöker folk efterlikna varandra? Det kommer aldrig att ske! Varför inte vara sitt bästa själv och vara den man verkligen vill utan att behöva känna pressen från någon annan? Skulle det inte vara underbart om alla slutade låtsas att de var några som de inte är... Det handlar inte om att man inte ska eftersträva något som någon annan har eller egenskaper man värdesätter, men att kunna vara nöjd med den man är utan att skämmas.
Ja det där lätt ju inte som blondinbellas egoboost, inte alls... Och det var verkligen inte det som detta inlägg skulle handla om. Men kanske var det något jag behövde få sagt... Har trotts allt inte skrivit på länge (menar då inte bloggen).
Men för att göra detta längre och säga den verkliga anledningen till inlägget är att jag länge funderat på att besöka minneslunden och tända några ljus. Det är många som gått bort för mig på den sista tiden och många som lämnat mig innan och det känns som det är dags för ett ljus. Ett ljus för alla som jag saknar, både levande och döda... Jag vill nog ta mig tid till det. Ett ljus för de själar som jag önskar fanns hos mig... Åker nog dit snart. När jag känner att det är dags...
Jag hoppas att de vet at jag tänker på dem, för det gör jag!
14 oktober 2011
Fredags MYSko
Hej hopp
Fredag idag och ännu en lysande dag för fröken Martina Himmerstål... Man kan nästan tro att livet leker för mig och att himlen är lika blå som vattnet på Bahamas. Ibland får livet inte många poäng. Men det har blivit bättre, kanske inte bra, men bättre. Och om man ska titta från i sommras så är det en markant skillnad. Men ändå, vad hjälper det mig för ögonblicket... Var tvungen att ställa in en grej som jag verkligen sett fram emot men som jag inte kände mig tillräckligt fräsch för att göra. Så min dag har istället bestått av film, soffa, vetekudde och sova...
Fredag idag och ännu en lysande dag för fröken Martina Himmerstål... Man kan nästan tro att livet leker för mig och att himlen är lika blå som vattnet på Bahamas. Ibland får livet inte många poäng. Men det har blivit bättre, kanske inte bra, men bättre. Och om man ska titta från i sommras så är det en markant skillnad. Men ändå, vad hjälper det mig för ögonblicket... Var tvungen att ställa in en grej som jag verkligen sett fram emot men som jag inte kände mig tillräckligt fräsch för att göra. Så min dag har istället bestått av film, soffa, vetekudde och sova...
10 oktober 2011
9 oktober 2011
8 oktober 2011
7 oktober 2011
5 oktober 2011
3 oktober 2011
HOPE
hej, hoppet lämnar jag till resten av inlägget för det behövs där mer än någonsin.
Det är tufft att själv inte må bra och utan sig själv kommer man inte långt. Inte alls faktiskt! Men om man skulle släppa sin spegelbild för ett ögonblick och se sig runt så ser man alla andra.
Man ser alla där ute som också mår dåligt och tillsammans kan man hjälpas åt att stötta varandra. Jag har massor av kompisar som har det jobbigt, av väldigt olika anledningar, och trotts att jag själv inte kanske mår mitt allra bästa så finns jag här för dem. Det hoppas jag verkligen alla vet!
Låt aldrig hoppet lämna er för vad finns det då kvar att kämpa för?
Det är tufft att själv inte må bra och utan sig själv kommer man inte långt. Inte alls faktiskt! Men om man skulle släppa sin spegelbild för ett ögonblick och se sig runt så ser man alla andra.
Man ser alla där ute som också mår dåligt och tillsammans kan man hjälpas åt att stötta varandra. Jag har massor av kompisar som har det jobbigt, av väldigt olika anledningar, och trotts att jag själv inte kanske mår mitt allra bästa så finns jag här för dem. Det hoppas jag verkligen alla vet!
Låt aldrig hoppet lämna er för vad finns det då kvar att kämpa för?
2 oktober 2011
Bildtoppen
Har ni sett jag ligger inne på bildtoppen!!!!!!! Fortsätt att "gilla" bilden och enormt tack till er som redan röstat! ALL kärlek till er!!!!
Gå in HÄR!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)