Tonlöst skratt, leendet som faller, tusen knivar i magen, smärtan så som man knappt kan gå...
ligger i min säng hopkurad som om jag inte skulle vara större än ett garnnystan, tårarna som rinner ljudlöst ner för mina kinder....
det finns inte längre några ord som räcker till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar