Jag har tänkt på det ett tag nu... Ja, otroligt så mycket man hinner tänka egentligen... Men allt handlar inte om samma saker, det är alltid tusentalls tankar i mig samtidigt och alla bara blandas, snurras samman och krockar med varandra... Inte konstigt att jag börjat glömma bort saker, inte konstigt allas...
Är det möjligt att tänka på allt samtidigt?
Ja jag vet att jag låter snudd på galen ibland, men vem gör inte det, vem har inte någon gång sagt världens skummaste sak som folk bara "WTF", för mig händer det bara lite oftare. Men har fått höra att det är den del i min så kallade "charm"... Va menas med det då??? Att det är gulligt att vara konstigt, eller att det är en positiv egenskap att inte vara som alla andra...
Idag fick jag höra att jag var bäst! Ja, bäst med det stora B! Och vad blev mitt svar?! "Jo då, det finns alltid människor som är bättre än mig, men ingen som mig däremot" Det finns alltid någon bättre, alltid någon som är mer perfekt, eller som är vackrare eller duktigare, men det kommer aldrig finnas någon exakt som mig... Så varför frågar jag mig själv, försöker folk efterlikna varandra? Det kommer aldrig att ske! Varför inte vara sitt bästa själv och vara den man verkligen vill utan att behöva känna pressen från någon annan? Skulle det inte vara underbart om alla slutade låtsas att de var några som de inte är... Det handlar inte om att man inte ska eftersträva något som någon annan har eller egenskaper man värdesätter, men att kunna vara nöjd med den man är utan att skämmas.
Ja det där lätt ju inte som blondinbellas egoboost, inte alls... Och det var verkligen inte det som detta inlägg skulle handla om. Men kanske var det något jag behövde få sagt... Har trotts allt inte skrivit på länge (menar då inte bloggen).
Men för att göra detta längre och säga den verkliga anledningen till inlägget är att jag länge funderat på att besöka minneslunden och tända några ljus. Det är många som gått bort för mig på den sista tiden och många som lämnat mig innan och det känns som det är dags för ett ljus. Ett ljus för alla som jag saknar, både levande och döda... Jag vill nog ta mig tid till det. Ett ljus för de själar som jag önskar fanns hos mig... Åker nog dit snart. När jag känner att det är dags...
Jag hoppas att de vet at jag tänker på dem, för det gör jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar