Hej vackra människor i dag har jag haft ett helvete till vecka och det är bara onsdag. Eller det har inte bara varit den här veckan men i dag slog det verkligen över! Jag kan väl börja med att säga att jag är så sjukt skoltrött att jag knappt kan fatta det och mycket beror på de otroligt många läxorna vi fått just innan lovet!!! KAN LÄRARNA INTE PLANERA!!!!!!!!! GAHHH säger jag bara... men i alla fall om man bort ser från det var ju förra veckans väder underbart men nu är det så kallt att jag ibland önskade att jag hade vantar på mig. sen har jag haft lite små panik inför min Operation. jag ska/ skulle ju operera bort mitt enorma födelsemärke som jag har på armen. och det var tack vare den som helvetet bröt lös... men jag kommer tillbaka till det.
Föra fredagen var jag hos tandregleraren för att spänna som vanligt, eller rättare sagt var det vad jag trodde att jag skulle göra men icke! Jag fick nämligen SUPER ULTRA MEGA FULA GUMMISNODDAR!!!!! för de som vet hur dom ser ut kan jag bara säga att mina är värre... Mina snoddar är jätte tjocka och sitter mellan tre olika tänder, på varje sida. Men det är inte nog med att de syns extra mycket, de sitter också typ mitt i munnen så, så fort jag ler eller artikulerar lite ser det ut antingen som om jag dreglar eller har vampyr tänder!!!! men om jag har tur (HOPPAS HOPPAS HOPPAS)så räcker det med att jag har dem tills nästa tandreglerar besök. Men tillbaka till födelsemärket.
Tanken var att idag skulle jag gå till en plastikkirurg så att han kan operera bort det, men det gick inte riktigt som jag hade trott. Till en början var jag ett nervvrak jag är väldigt rädd för sprutor och ogillar dem stark så bedövningen var inget jag såg fram i mot men tanken på att sedan sitta där samtidigt som man är fult medveten att han skär i ens arm får mig att flippa ut helt!!! Men jag kände att det var något jag måste göra. Men när jag väl kommer in (mamma var med så klart) och han ser födelsemärket blir han lite bekymrad. och jag som redan är på väg mot ett nervsammanbrott blir så klart jätte upprörd och ledsen när han säger att det bästa vore om jag väntade ytterligare 10år!!! Jag kan knappt tro att det är sant... Jag som har väntat i hela mitt liv och ska äntligen få ta bort den och så kommer det här beskedet. Visst kan jag förstå att det blir ett ärr och att han kanske skulle bli tvungen att göra det i två omgångar men jag var inte bered på det här. Men jag måste säga att han var mycket snäll och berättade om vilka alternativ det fanns, han ordnade också så att jag skulle få komma tillbaka om 2 veckor om jag fortfarande ville ta bort det. Så nu har jag ett enormt stort val att göra som jag redan trodde att jag hade bestämt mig om redan när jag gick i lågstadiet. Men nu ska jag ut och köra med pappi och det blir skönt att få släppa alla bekymmer för ett tag och bara tänka på bilen. återkommer i morgon med ett förhoppningsvis bättre humör.
pussar på er alla <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar